Vid Ostende juli 1917:                                                                                                                                       Tillbaka De spikskodda sulorna tryckt sina spår - vid steg, som kom marken att bäfva - på vägar, där förut i fredliga år små dansande fötter sågs sväfva. För blixtrande stenar och glänsande gull syns flammande svärdshugg och blickar, för rodnande rosor är gyttja och mull, som dunster kring ständerna skickar. På glittrande böljornas ändlösa stråt for lustjaktens bländhvita segel. En mystik och hotande undersjöbåt döljs nu under blånande spegel. Ej mer en fager Chopin-melodi, som vågor vaggar och lockar, men rasande larmar vårt artilleri lik dundret från Asa-Tors bockar. O haf, än du prunkar i glittrande prakt, än rasande stormar dig väckte; för visso ditt nyckfulla lynne är lagdt i bröstet hos människornas släkte. I stormar, i stiltje från skapelsens dag du evigt din växling är trogen, och vi ha från Kains förgörande slag än gripit till svärdet, än plogen.   Jag älskar dig haf, ty din sanna natur med vår är så nära förbunden, och klingar ditt vågslag i moll eller dur väcks genljud i hjärtat å grunden. Du dublett, ja trefaldigt dubbelt är kär, ty först på din strand såg jag ljuset, min vaggsång var böljornas svall mot de skär, som syntes från fädernehuset. I älskade böljor, ack bringen med hast en hälsning från främmande världar: en vikingaättling för alltid växt fast vid Skageraks holmar och fjärdar;                                                  han längtar till Väderö tindrande fyr,                                                                                       till haf, som af himmeln fått färgen, till bruset af brottsjön som skummande yr, till vänner, som bo bakom bergen. Henning Josefson Efter dikten berättar en fotnot följande: ”Vi ha mottagit denna dikt af en ung bohuslänning, som deltagit i kriget på tysk sida och under ett par års tid legat i italiensk fångenskap. Dikten är skrifven under kriget i Ostende, men på grund af krigsfångenskapen har författaren ej förrän nu kommit i tillfälle att publicera densamma.”                                                                                   Topp av sida